Mormor och Morfar

 

Dag Lindgrens morföräldrar hette Anna-Lisa och Karl-Arvid Edin.

Min mormor skrev i en liten bok med röda skinnpärmar dikter och betraktelser till sin man.

 

Inledningen är från Julen 1910 och lyder:

När du har blivit en gubbe med snövitt hår

Och jag en gammal gumma som haltar när jag går,

När vi vandrat länge på livets allfartsväg,

Hur tror du då vi äro och har det? Kära säg!

 

Den sista anteckningen i boken är från 29 jan 1919 och lyder:

Nu skall jag anförtro dig någonting, som jag aldrig kommer att kunna säga dig muntligen, jag tror det är av blyghet. Du tror att jag är så kritisk mot allt ditt och dina strävanden och det är nog sant, ty jag förstår ju egentligen ganska litet därav. Men det är ej heller nödvändigt, ty jag älskar dig och förstår därigenom mer än med mitt förstånd. Min ambition som hustru har nog lidit av att du ej fått det erkännande, som jag önskat dig och mig och jag har nog oroats av mycket världsliga saker både för nutid och framtid men det skall inte vara så mera. Om också varken du eller jag kommer att få se något resultat av allt ditt arbete, så skall jag tro på det och på dig i varje fall och tänka att det skall bli till nytta för dem som komma efter. Om hundra år kanske du grävs fram och kallas vid några hedersnamn fastän det mycket väl kan hända att du i livet aldrig kommer så långt som till en egen professur. – Så tänker jag det är med allt, som vi strävar och arbetar för under den här mörka och sorgliga tiden, men vi måste ju försöka att göra vad vi kunna, fastän vi själva aldrig kunna hoppas att få se något resultat. Vad gör det oss, som har barn. De äro vårt eviga liv, de äro våra efterlämnade skrifter, vår framtid och vår nutid. Men vi själva höra väl till den generation som måste dö i öknen.

 

Från början av 2000 talet ur en beskrivning av den svenska befolkningsstatistikens historia av professor Lars Göran Tedjebrand citerar jag:

Karl Arvid Edins studier i äldre svensk fruktsamhet, som utan tvivel ger honom en plats bland historiedemografins pionjärer, rönte inte någon egentlig uppskattning i samtiden och förblev länge en bortglömd parantes. Först 1970 talets familjehistoriker och historiedemografer har uppmärksammat den.

 

Egna reflektioner:

Mormors tro infriades, min morfars forskning grävdes fram och uppskattades. Och det tog lika lång tid som för Mendel.

Anna-Lisa och Karl-Arvid fick fyra barn, som nu alla är döda, men bara ett barnbarn (Dag). Men Dag har två barn (Jan Lindgren och Anna Lindgren) och fyra barnbarn (Mira, Wilhelm, Idun och Harry). Så mina morföräldrars eviga liv förs vidare.

 

Min mormors handskrivna text var på gammal-svenska, jag har transkriberat, men jag har inte ändrat några ålderdomliga formuleringar.

 

I Magdalena Ribbings bok om ätten Ribbing står det (sid 303) en dikt av min mormor: ”När Ribbingska släktföreningen bildades år 1932 skrev Anna-Lisa Edin, född Ribbing, en dikt om sin namne Anna Lisa på Södraholm, som har så stor del i detta kapitel. Detta är första strofen av dikten:

Det sitter en norna vid sländan

och spinner vårt ödes garn

och fingrarna trådar binda

oss samman som nornans barn;

hon spinner ej i guld och ej i silke

men hemvuxet glänsande lin

och tråden har hållit i hundra år

fast osynlig, spindelvävsfin.

 

Karl-Arvid Edin, my grandfather

My maternal grandfather was named Karl-Arvid Edin. He was born 1880 in Piteå and moved 1898 to Uppsala as a student got his PhD 1910 and was acting professor in statistics in Uppsala 1911-1924. He was also teacher at Stockholm University and ended as byråchef at Statistiska centralbyrån (state demographer), although he was in the same time acting as an (associated) professor in Statistics at Stockholm University around 1922-1937. He died 1938. He lived at Kåbo in Uppsala and had office in the house between the churches (there me daughter studied half a year 1998 and hundred meters from there my father had an office for around 15 years) in central Uppsala. The family moved 1922 from Uppsala to Stockholm (Djursholm). For me it is interesting and remarkable that one of the central themes in his scientific work was fertility variation (like in my recent work!), but his focus was on descriptive demography, like the fertility variations over time and by status in the Swedish population. He combined it with his other major subject, history. Life stories for each member in a whole population was constructed from the records of the church (the church kept track of the complete Swedish population till quite recently), and from that demographic fertility data were derived (among other things). Some current demographers have said that he is regarded as one of the pioneers in his field. En speciell omständighet som gav honom en fördel jämfört med omvärlden var den goda svenska ordningen över befolkningsstatistiken, som under 1700-talet organiserades i det sk tabellverket.

 

Anna-Lisa (mormor) hade fyra barn, ett dog i späd ålder. Endast min mor gifte sig och fick ett barn.

Gustav Edin var den som dog senast. Huvudelen av hans yrkesverksamma liv var han lärare i Östersund. Han gjorde undersökningar baserat på en stor mängd fenologiska observationer från olika ställen och tidpunkter i Sverige och sammanställde den första ordentliga beskrivningen av ”det svenska året” (publicerad av STF). Han var intresserad naturfotograf och tog naturbilder som är väl definierade för tidpunkt och plats, man kan alltså se hur naturen ändrats sedan bilderna tagits. Dessa arbeten har stort intresse idag när man vill följa och förutsäga effekter av klimatförändringar.

Alice Edin

Maj (Anna-Maria) Edin

 

Sist editerat 131117.